bland sump och dy

manen sanker sitt karga sken

over sumpmark som slumra

nattens spegel kall och len

i morkret blanka och skimra

genom skogen gar de sjalar an

som vila i bland sump och dy

likt stoder mot dyster sky

mangen ensliger tuva

under mossens gungfly

svunna offer de ruva

genom skogen gar de sjalar an

som vila i bland sump och dy

himlens rodnad sen lange flydd

likt de offer nu glomda

vars gravar i vassens skydd

ligga ryngda och domda

genom skogen gar de sjalar an

som vila i bland sump och dy

an sta mossen i sorgens skrud

mellan granar och tallar

jamte manen ljusets brud

nar gryningstimman nu kallar

genom skogen gar de sjalar an

som vila i bland sump och dy