dom tomma stegen

det drar en skugga utmed murarna i kvall

den ar sval och fortegen

du har sett den i ogonvran forr

nar du vandrat dom tomma stegen

du har sett den passera

och gora natten sa marklig

du vet att verkligheten

ar inte alltid sa verklig

jag sag en man ligga och do pa en bank en natt

det var inte mycket att gora

hans van sa: jesus tar hand om dig nu

men han kunde varken se eller hora

manen blankte i fjarden

nordens renaste vatten

man la en filt over kroppen

sen gick vi sakte hemat i natten

har du vandrat dom tomma stegen

utmed brons kanaler

har du kastat nagra stenar i djupet

och sett dom singla ner i spiraler

det ar last vid grinden

till den ode stranden

det star en vakt vid porten

han har fatt blod pa tanden

jag kanner en som sett mer an dom flesta

en som aldrig sett vad han har har

han sager att han vart i helvetet och vant

jag tror en del av honom blev kvar dar

nu star han utanfor varlden

genomskadad och bitter

han gar dom tomma stegen

under faglarnas glada kvitter

dom fan en kropp nere vid vattnet idag

den maste legat dar hela natten

kulhal tvars genom brostet

lungorna fyllda med vatten

fick nagon tyst pa danet

var det vart besvaret

du kanner skulden och skammen

fast du aldrig holl i gevaret

jag tror pa duvan som vet vart den ska

jag tror pa godhet och battring

jag ar en barkbat

som driver mellan grenar och stenar

en nattfjaril ar min besattning

inga vakter vid porten

inga hanglas i grinden

bara rosten som kallar

i den evigt viskande vinden