herr silfver han var en riddareman
han faste en mo uti frammande land
de levde tillsammans uti arena sju
och barnen hon fodde en och sa tu
sen doden kom uti deras gard
fru silfver hon blev lagd uppa den svartaste bar
men faderen snart aktar en ny mor till sin gard
den ena hon sparkade den andra hon slog
den tredje hon tog uti haret och drog
barnen de flydde sa kammaren dit moderen lag
den ena grat tarar den andra grat blod
den tredje grat mor ur svartaste jord
pa griften min hors klagan
fru silfver fran himmelen nedstiga
och sa ater till sin gard hon ga
och ute sa for henne styvmoderen sta
efter mig jag lamnat bade aker och ang
men barnen de tvingas svultna i sang
efter mig jag lamnat bolster sa bla
men barnen de ligga pa stickor och stra
skall jag lata dig i helvetet lida och bli
aldrig era barn skall lida nagon nod
jag har nu lova och halla det till min dod
ma da ormar frata bade hjarta och barm
om jag sedan gor de sma nagon harm
for aldrig skall jag vara strid mot din slakt
sa visa dig aldrig mer i sadan drakt
och fru silfver hon lamnar
och far sedan ater till himmelen opp
sen styvmoderen tager sina barn i sin famn
och namner dem alla vid hjarteliga namn