sabina ddumba
sa kom den till sist
vintern vi talat sa lange om
de valdiga husen pa nybohov
nu speglas dom
i den blankhala isen
som lagt sig pa sjon
dar familjerna
aker skridsko och pulka
over fasaderna
orden i vinden
sager att vagarna delas har
det hander nat nytt
det gor alltid det
och isen bar
jag vet
jag ar som forgiftad
av tvivel och langtan
och skuld for det
jag vill inte do
utan att en gang
ha alskat helt
orden i vinden sager
har tar det slut
kasta er ut
hor du orden i vinden
ditt namn mitt namn
ditt namn och mitt namn
vintern jag tror
att den blir ratt lang
vi tander i fonstret
vi sitter pa sangen
med varan son
och forklarar sa enkelt
vi nagonsin kan
men inga ord
kan skydda oss nu
och ingenting vet vi
om hur det tog
vad var det jag sa
det kommer bli bra
till slut