ormhaxan

finntroll

i en svart tjarn vid furors rot

hon stod tjarad och tackt av sot

en giftig sugga

en ettrig mara

den vackraste skugga ur jordens djup

ormarna knyckte och ormarna grep

slingrande ur hennes skote

som hornkronor

som spindelns ben

som nattens slingor ur jordens djup

hon skrek

hon ristade mitt kott

hon drack mitt blod

en stekande klinga i hjartats kott

jag blivit offrad till henne

denne

giftige mask som gor allt dott

ormhaxan

hon drack mitt blod

ormhaxan

hon vid tjarnen stod

ormhaxan

tackt av sot

ormhaxan

vid furors rot

ett svek ovantat nu fallde mig

jag foll sargad och livlos

allt var dott utom en gnista blott

i sjalen dit uranden livet satt

ormarna knyckte och ormarna grep

slingrande ur hennes skote

som hornkronor

som spindelns ben

som nattens slingor ur jordens djup

hon skrek

mitt blod ner i tjarnen rann

den svartare an svart da blev. mitt blod ner i tjarnen rann

den svartare an svart da blev. i en svart tjarn vid furors rot

hon stod tjarad och tackt av sot

en giftig sugga

en ettrig mara

den vackraste skugga ur jordens djup

ormarna knyckte och ormarna grep

slingrande ur hennes skote

som hornkronor

som spindelns ben

som nattens slingor ur jordens djup

hon skrek

mitt blod ner i tjarnen rann

den svartare an svart da blev. in a black bog by spruce roots

she stood covered in tar and soot

a poisonous sow

an unrelenting nightmare

the most beautiful shadow from the depths of the earth

the snakes strike and the snakes grip

slithering from her head

like a crown of horns

like spider's legs

like the night arisen from the depths of the earth she screamed

she etched my flesh

she drank my blood

a searing blade in the heart's flesh

i was sacrificed to her

this one

poisonous worm that kills all

a sudden betrayal brought me down

i fell gnarled and lifeless

everything dead except a small spark

in the soul where the ancient spirit planted life

my blood flowed into the bogs

it turned blacker than black