satan i en ny dress
silvana imam
intar rampljuset och lampljusen slacks
ett oga rott och den kastar hon snett
hon ar satan i en ny dress
svaljer hon skiten och viker sig nastan
allting skiter sig nastan men hon skiter i
la nasan i blot sa nasan blev vit
men stroben sager nytt liv
alla lordagar som hon fangade natten
med losnaglar skrapar hon marken
(ett oga rott och den kastar hon snett
i hennes djupaste morker ser hon ljuset fran mellanostern
svaljer tider mellan sommaren och hosten
hon sa jag har en valdsam tystnad
for det later som jag latsasslyssnar
jag lyssnar och nagot jag lovat kan jag inte bryta
hon har en kall yta men scenen hon star pa ar for liten for henne
de satter kniven mot strupen och jag ber for henne
de ar doda bredvid hennes roda klanning
jag ar bara en i hennes publik
(doda bredvid hennes roda klanning
(svaljer tider mellan sommaren och hosten
inte med dom men med mig)
(sa jag har en valdsam tystnad
plockar rosor fran golvet
hon kan fa allting tillbaka
(sa skit i vad dom bad om
sa skit i vad dom bad om)
(sa skit i vad dom bad om
(sa skit i vad dom bad om