solsagan

hon stod vid foten av en hall sa mork

malad kalkad och kall

hon drog ett streck

med en ryckande arm

over himmelens rand

ner till hetaste djup

hon stod pa isens blaaste vidd

malad kalkad och kall

hon ristade sitt tecken

sin runa

med en ryckande arm

runt vattnens floden en ring

havsbestar och anga da steg

hon lyfte upp over sky och rymd

malad kalkad och varm

ur klippens djup en laga da steg

ur hennes hofte

en storm av eld

hon lyfte upp over sky och rymd

malad kalkad och varm

ur klippors djup en laga da steg

ur hennes hofte

en storm av eld

ett ljus hon blev av lagans makt

ensam pa rymdens tron

i all sin prakt

hon ristade sitt tecken

sin runa

med en ryckande arm

runt vattnens floden en ring

havsbestar och anga da steg

she stood at the foot of a cliff so dark

painted

chalked and cold

she drew a line

with a tearing arm

over the edge of the skies

down to hottest depths

she stood at the most blue widths of the ice

painted

chalked and cold

she carved her sign

her rune

with a tearing arm

a ring around the waters current

sea beasts and steam rose

she rose up above sky and space

painted

chalked and warm

a flame ascended from the rocky depths

from her hips

a firestorm

she rose up above sky and space

painted

chalked and warm

a flame ascended from the rocky depths

from her hips

a firestorm

she became light by the power of the flames

alone at the throne of space

in all her glory

she carved her sign

her rune

with a tearing arm

a ring around the waters current

sea beasts and steam rose