strovtag i hembygden

det ar skimmer i molnen och glitter i sjon

det ar ljus over strander och nas

och omkring mig star den harliga skogen sa gron

bakom angarnas gungande gras. och med sommar och skonhet och skogsvindsackord

star min hembygd och halsar mig glad

var mig halsad! - men var ar min faders gard

det ar tomt bakom lonnarnas rad. det ar tomt

det ar brant

det ar harjat och kalt

dar den lag

ligger berghallen bar

men darover gar minnet med vinden sa svalt

och det minnet ar allt som ar kvar. och det ar som jag sag en gavel sta vit

och ett fonster sta oppet dari

som piano det ljod och en munter bit

av en visa med fin melodi. och det ar som det vore min faders rost

nar han annu var lycklig och ung

innan sangen blev tyst i hans dodssjuka brost

och hans levnad blev sorgsen och tung. det ar tomt

det ar brant

jag vill lagga mig ned

invid sjon for att hora has tal

om det gamla

som gatt

medan tiden led

om det gamla i alsterns dal. och sitt sorgsna och sorlande svar han slar

men sa svagt som det blott vore dromt: det ar kastat for vind sedan tjugo langa ar

det ar dott och begravet och glomt. dar du kara gestalter och syner minns

dar star tomheten ode och kal

och min eviga vaggsang ar allt som finns

av det gamla i alsterns dal.